Gammal kärlek rostar aldrig?

19.04.2019 kl. 15:57

Jag har haft en och samma förälskelse i flera år nu. Det börjar närma sig ett decennium. Den kanske inte alltid är lika stark men den finns alltid där i bakhuvudet och kikar fram lika intensivt som tidigare när jag minst anar det och när jag som minst behöver det.

Vi kunde ha varit något. Något mer än vad vi var. Ett vi. Det fanns alltid där i luften, som något elektriskt som bara väntade på att gnistra till. Men det hände aldrig. Jag var en feg tonåring som inte vågade ta det steget eftersom att jag inte visste vad som väntade på andra sidan. 

Ibland tänker jag på vad som kunde ha varit, om jag faktiskt hade vågat. Hade det blivit ett vi? Hade det vi-et fortfarande funnits kvar idag? Hade det bara varit intensivt för ett litet tag och sedan runnit ut i sanden? Varje gång jag hör hans namn fladdrar något till djupt inom mig, som lågan på ett ljus. Jag vet inte varför jag inte bara kan gå vidare, släppa honom.

Jag valde en annan istället för honom, det höll i några år. Men under alla de åren jag var i den relationen så fanns han alltid där, någonstans i bakhuvudet och djupt nere i något litet hörn i hjärtat och skavde. 

Nu finns det inget som helst vi. Nu finns det bara ett jag. Jag står helt ensam och försöker pussla ihop de pusselbitar som ska föreställa min framtid. Ändå stannar jag då och då upp och fantiserar om hur ett liv med honom skulle se ut. Det är nog lika bra att jag glömmer honom och fokuserar på mig själv, fortsätter blicka framåt. Jag måste lämna det förflutna bakom mig och inte försöka få liv i något som sedan länge brunnit ut. 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:

Somedays there's more pasta in my house than there's common sense.

| Isabelle | 23 | Litteraturvetenskap |

Studerar litteraturvetenskap i Åbo och drömmer om att flytta till Norrland. Skriver, tar powernaps och äter grönkålspasta.

Min blogg består främst av texter om film, serier och spel.
Ibland förekommer dock en och annan vardasskildring fylld av tragik och självömkan.

☆ - ☆☆☆☆☆