Dawson's Creek Säsong 1

07.11.2018 kl. 20:55

I måndags blev jag färdig med att titta på My so-called life och började då fundera på vad jag skulle titta på för serie istället, för vem orkar studera liksom? Eftersom jag nu är (och har varit det ett tag) inne i en period då jag verkligen älskar tonårs- och ungdomsdrama från 90-talet och det tidiga 2000-talet, ville jag egentligen se Felicity. Den serien är dock omöjlig att hitta utanför USA och därför föll valet istället på Dawson’s Creek (1998-2003).

Ikväll såg jag klart det sista avsnittet på säsong 1 och jag kan ärligt säga att jag verkligen tycker om den. Karaktärerna känns äkta, relatable och ärligt talat som folk jag skulle kunna tänka mig att vara kompis med. Dawson (James Van Der Beek) älskar film, särskilt Spielberg och drömmer om att bli regissör.

Hans bästa vän Joey (Katie Holmes) älskar honom men tiger om sina känslor, vilka är otroligt tydliga för alla runt omkring henne - men såklart är Dawson i sann tonårspojksanda helt omedveten om detta. Pacey (Joshua Jackson) är Dawsons andra bästa vän som är lite av “the comic relief” i serien, han är egentligen väldigt intelligent men väljer att inte anstränga sig vilket ofta leder till att han hamnar i onåd med sin far och äldre bror. Jen (Michelle Williams), flyttar från New York för att bo hos sina morföräldrar, som ju såklart är grannar med Dawson, som såklart blir förälskad vid första ögonkastet. Jen har ett problematiskt förflutet, ganska givet tbh.

Säsong ett handlar om hur Jen flyttar från New York och träffar Dawson och hans vänner. Dawson blir såklart förälskad, Joey förkrossad och Pacey kommer mest bara med små kommentarer i bakgrunden fram tills att han blir förälskad i en äldre kvinna som sedan visar sig vara deras lärare. Den största delen av handlingen utgörs av triangeldramat mellan Dawson, Joey och Jen.

Dawson och Joeys relation är ett enda stort frustrerande "will-they-won't-they", medan hans och Jens relation ärligt talat bara går mig på nerverna. Det är något med Jen som bara får mig att vilja skrika i en kudde, förhoppningsvis går det över, annars kommer det bli tre långa säsonger till.

Mina favoritkaraktärer hittills är Pacey och Joey. Det är sällan jag faktiskt fastnar för huvudkaraktären eller den som alltid målas upp som protagonisten. Jag har otaliga exempel på detta t.ex. Marissa i the O.C., Serena i Gossip Girl etc. Jag föredrar de som lite figurerar i bakgrunden och kanske har fler “flaws” än andra. Jag älskar hur bitter och sassy Joey är. Pacey är supergullig och rolig och jag gillar helt enkelt bara honom mer än Dawson, det kan bero på att Dawson påminner om mig själv och det gör mig lite obekväm. #filmgeeksunite

Jag hoppas nästa säsong bjuder på mindre triangeldrama och mer Pacey och Joey drama. Jag vill bara att de ska bli ihop så himla mycket, perfekta ju! Dawson och Jen kan få ha sitt lilla dramatiska förhållande i något hörn så jag slipper se det. 

Det här var ju kanske inte ett så underhållande inlägg, men jag måste få ventilera mig kring serier och filmer ibland. Jag tror inte mina vänner är så intresserade av att höra mina långa monologer kring mina film- och seriedilemman, därför får min stackars blogg utgöra plattformen för dessa.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:

My ambition is handicapped by laziness.

| Isabelle | 22 | Litteraturvetenskap |

En filmbesatt österbottning som studerar litteraturvetenskap i Åbo.

Jag drömmer om att studera filmvetenskap, bli författare och komiker.
Det sistnämnda kan tas med en nypa salt eftersom det aldrig kommer hända.

Min blogg består främst av texter om film, serier och spel.
Ibland förekommer dock en och annan vardasskildring fylld av tragik och självömkan.