Jag känner mig onödigt jävla underbar

14.05.2018 kl. 23:19

Jag blev så sentimental när jag cyklade hem en kväll i april, så jag knäppte ett par bilder på ån från hallisbron. Fint så.

Nu lider mitt tredje år i Åbo mot sitt slut, imorgon drar jag upp till Österbotten igen. 
Det här läsåret har varit ett av de jobbigaste men samtidigt roligaste året hittills. Jag har fått träffa nya och underbara människor, skrivit en kandidatuppsats, festat med älskade vänner i Uppsala, Vasa och Åbo, slagit mig gul och blå under några av dessa vilda kvällar, upplevt nya böcker och serier och fått nya idéer till mina egna projekt.

Det har varit ett toppenår helt enkelt. Jag må ha haft stunder när mest bara velat ge upp och lagt mig på tågspåret skrikandes och gråtandes, men det har löst sig - och fortsätter att lösa sig. 

Åbo har verkligen börjat kännas som hemma, och jag kan knappt fatta att det faktiskt har gått tre år och min studietid här snart är slut. Det märks mest på att vänner och bekanta försvinner, en och en, för att fortsätta sina liv på andra orter. Snart kanske det är min tur, men det får nog ta ett tag egentligen. Jag trivs här, Åbo är mitt.

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver:

My ambition is handicapped by laziness.

| Isabelle | 22 | Litteraturvetenskap |

Skriver mest om olika spel, filmer och tv-serier.

Drömmer om ett jobb inom filmbranschen, en värld full av ostbågar, pizza och rosé.