Dagens outfitta och överskott av testosteron

Idag steg jag upp tidigare än vanligt, typ 05.35... Jag jobbade från cirka 06.30 till 15.

Min arbetsplats, eller ja, Pappas arbetsplats är otroligt mansdominerad. Det är ju i och för sig en båtfabrik, men ändå. Jag tror jag kan räkna antalet kvinnliga anställda utanför kontoret på två händer.

På grund av detta blir jag ibland lite ifrågasatt av alla karlar om min kompetens. "Knip åter bröhåle." tänker jag då och räcker ut tungan i smyg.

Så, för att bli kvitt lite av testosteronet som antagligen gnuggat sig fast på mig likt Venom i Spiderman, så slängde jag på mig en kjol. Det händer inte ofta. Dessutom premiäråt jag memma också. 

 

23.03.2016 kl. 16:08

California Dreamin'

källa

Jag hade ovanligt lite road rage idag (de som suttit på med mig medan jag kört vet antagligen hur aggressiv jag kan vara i trafiken) medan jag körde hem till Pampas. Det är nästan lite pinsamt hur arg jag kan vara.
En gång grät jag för att jag tyckte att en bilist var så dum i huvudet..

Just nu sitter jag i mitt rum hemma vid min stationära dator. Jag har spelat lite dataspel sedan jag kom hem och ska snart gå och duscha så att jag inte luktar äckligare än nödvändigt när jag åker till jobbet imorgon.
Jag ska jobba två dagar och sen tar jag ledigt över helgen för att sen åka tillbaka till skolan nästa vecka.

Orkar inte med engelskan, det är fan som en kurs för 15sp men vi får bara 5.

Jag överväger att skära av en tå och slänga den på läraren i protest, men eftersom jag snart fyller 20 så måste jag väl vara vuxen och bara stå ut. 

22.03.2016 kl. 21:43

#Dröömin

källa

I torsdags hoppade jag och Miranda på med Fiilistraktorn och begav oss med ett glatt gäng människor upp till österbotten för att delta i firandet av Pampas Nationaldag 2016.

Torsdagskvällen fortsatte med förfest hos Soffi och Jennie innan vi begav oss iväg till Fontana och dansade tills vi halvt dog. Jag blir tydligen lite för vild av Snapback och rom. Heh.

Jag vaknade tidigare än jag ville i fredags,  eftersom två till joinade vårt gäng i lägenheten och dagen kunde börja, såg inte mycket av olympiaden. Jag och Soffi gick hem till henne för mellanfest istället. Det var kul. Kvällsfesten var awesome och Markoolio levererade. 

På lördagen ville jag dö, jag kallsvettades och stirrade på samma punkt i säkert en halvtimme för att inte spy. Fy fan. 
Drack lite sangria och åt 1/4 hamburgare på Amarillo innan vi gick och köade till Ollis.
Jag körde relativt nyktert igår, det känns skönt idag.

 

20.03.2016 kl. 20:17

Man lär av sina misstag

Nu ska jag berätta om den gången jag lärde mig varför man inte ska sätta in metall i en mikro.

Som det barn fött på 90-talet och uppvuxet i Österbotten jag är, så skulle jag tillreda mig själv den (då) oerhört populära delikatessen mikrodaim. 

Om jag minns det rätt så blandar man sirap, socker, smör, kakao i en liten kopp och lägger in denna i mikrovågsugnen för att det ska smälta eller vad fan det skulle göra. Dock glömde jag  en liten detalj - ingen metall i mikron!

Detta snedsteg, i min då så korta karriär som kock, fick ett tragiskt resultat när det sprakade till och jag möttes av en söndrig mikrovågsugn och mikrodaim som snarare var som betong.

Mikrodaimbetong med en sked i, som satt fast så till den milda grad att inte ens Kung Arthur skulle kunnat dra loss den.

Tror ni jag grät? (svar: ja). 
There you have it kiddos, historien om när jag förstörde min familjs mikrovågsugn och sårade min självkänsla.

 

Hittade bilden i mitt bloggarkiv.

16.03.2016 kl. 15:48

The Butterfly Effect

Källa

The Butterfly Effect är en film från 2004 med bland andra Ashton Kutcher (A lot like love, That 70s' show) och Amy Smart (Rat race, Outside of Providence) i huvudrollerna. 

Filmen handlar om Evan som sedan han var liten haft minnesförluster. Han kan befinna sig i ett rum med sina kompisar för att sedan vakna upp på golvet 10 minuter senare efter att något hänt.
För att motverka detta så blir han ombedd att skriva ner allt han gör i en dagbok, eftersom man tror att detta kan hjälpa honom att få tillbaka sina minnen om händelserna han inte minns.

Under filmens gång följer man Evan genom hans jakt på sina minnen, genom hans dagböcker reser man tillbaka i tiden till olika händelser som han förträngt. '
Han kommer sedan på ett sätt att ändra sina minnen och på grund av detta ändra sin och sina vänners framtid.

The Butterfly Effect är en film som verkligen intresserade mig. Det hände konstant saker och hela teorin om just fjärilseffekten fick verkligen min uppmärksamhet. Dessutom älskade jag slutscenen, den var fin och man får själv måla upp en möjlig fortsättning.

Jag ger The Butterfly Effect 4/5.

15.03.2016 kl. 22:37

What's your favorite scary movie?

Källa

Jag har äntligen fått tillbaka mitt intresse för skräckfilm!

Så långt bak jag kan minnas så har jag alltid varit intresserad av skräckfilm och seriemördare. När jag var femton kunde jag sitta ensam i mitt rum halva nätterna i mörkret med en skräckfilm. Jag skrev till och med min fackuppsats om skräckisar.

Min favoritgenre (egentligen subgenre) är slasher. När mördaren stalkar sina offer (ofta tonåringar) och mördar dem med eggvapen (oftast kniv eller typ machete). Det känns så opersonligt med skjutvapen, det blir mera intensiva och spännande strider när mördaren måste komma nära för att lyckas.

Bara idag har jag hunnit titta på tre stycken skräckfilmer: Scream 1 & 2 och I know what you did last summer. Jag har redan sett dem otaliga gånger, men det känns skönt att mjukstarta. Dessutom är Scream-serien några av mina favoriter. 

 

14.03.2016 kl. 22:17

Vapen & ammunition

Idag fick jag en artikel om Kent smälld i mitt ansikte så fort jag öppnade min facebook. De ska tydligen pensionera sig, det är fullt förståeligt. Dock lite sorgligt, de är ju så fans bra!

Kent är nog ett band jag alltid kommit tillbaka till och lyssnat på, dock inte regelbundet, utan rätt sporadiskt. Ibland med flera års mellanrum. Vi har skivan Vapen & ammunition hemma och den gick ganska varm i min stereo när jag var liten. Jag brukade mest spela Socker, Pärlor, Dom andra och ibland Sundance Kid. 

Jag har för mig att polisen i Tzatsiki, Morsan och Polisen, så visslar Johan på "Dom andra" när han skjutsar hem Tzatsiki från simhallen. Den scenen minns jag nästan bäst och då fanns det många mycket bättre scener i filmen. Det var bara melodin som fick mig att fastna.

Nåja, måndag, Kent, jordgubbsvatten, Californication. Veckan kan börja.

 

14.03.2016 kl. 13:51

En lista

Jag har bloggtorka just nu, så här kommer en lista på saker som får mig att vilja sticka gafflar i ögonen på mig själv, eller eventuellt äta råttgift:

  • Nästan alla toppar och tröjor är cropped. VARFÖR? Det är kallt och jag vill kunna ha snygga kläder utan att behöva blotta mina chokladrutor. Långfingret till dig Fashion.
  • Att min dygnsrytm börjar bli normal.
  • Jag testade köpa en ny smak till min sodastreamer, den var inte alls lika god som jag hade hoppats. Besvikelsen är ganska total.
  • Min granne är jobbig.
  • Världen omkring mig är full med äckligt pretentiösa människor - kryp tillbaka till hålet varifrån ni kom. Kliv av era jävla höga hästar, ni är inte bättre än någon annan.
  • Att utbudet på sevärda saker enligt min smak på netflix håller på att sina.

the mincing mockingbird guide to troubled birds.

12.03.2016 kl. 22:13

Ja, jag borde väl vara glad

Medan jag stod och pratade/dansade med en bekant på dansgolvet i lördags, så försökte en man i flera minuter ta kontakt med mig. Både genom att peta på mig, tafsa och ropa på mig. Tills sist när jag för kanske tionde gången sa att "nä, snälla sluta. Jag vill inte." -  då slog han mitt glas ur handen på mig, fräste "Du ska vara glad för att någon ens märker dig!" Och stampade iväg efter att slutligen ha knuffat mig i ryggen och nästan spottat på mig.

Förlåt, okända, fulla, man som vägrade acceptera att jag inte ville att du skulle röra i mig eller prata med mig eftersom du gjorde mig obekväm. Nästa gång jag blir lite smått sexuellt trakasserad lovar jag att bli glad och tacksam. Jävla idiot.

 

08.03.2016 kl. 00:26

Mitt huvud känns tjockare än både blod och vatten

Innan jag slängde mig iväg på förfest lekte jag lite med mina converse, kändes så nostalgiskt att stå på tårna. Jag borde göra det oftare..

Efter helgens bravader blev jag inte bara bakfull, utan sjuk också. Igår kväll fick jag feber och kände bara att jag ville dö när min pojkväns lillasyster konstant skulle ha hjälp med sims 2, jag ville lägga henne i en pool och ta bort stegen. 

Efter mina vanliga feberdrömmar (sjukt paranoida och typ dystopiska) så vaknade jag inte bara med feber, nu hade huvudet fyllts med snor också. Kul. 

Trots sjukdom och allmän självömkan så har jag hunnit ta mig ner till Åbo, läst halva Peter Pan och ätit en tortilla på hese. Bra dag trots allt. 

 

 

07.03.2016 kl. 23:53

Hemma är där Katten finns

Nu är jag äntligen hemhemma, det har jag inte varit sedan jul. Jag är mest hemma för att jag saknar min katt, Katten. (okej, jag saknar nog mina vänner lite också..)

I helgen ska jag chilla med KattN, spela lite spel så att jag kan fixa med mina reviews och umgås med kompisar, tjohej.

Jag sitter även och planerar var jag ska placera mina två planerade tatueringar, en jättepersonlig som jag själv ritat (när jag gick i dagis) och en som är min egen diskretare version av mina bröders tatueringar.

05.03.2016 kl. 00:16

If you don't know one, you probably are one

Källa

Jag bestämde mig för att ta en paus och titta på en film. Denna gång blev det the DUFF, jag har dock redan sett filmen typ tre gånger innan - men jag älskar den.

Filmen som baserats på en bok med samma namn, kom ut 2015 och huvudrollerna är Mae Whitman (Perks of being a wallflower) och Robbie Amell (bl.a. The Flash och Picture this). The DUFF handlar om Bianca Piper som går sista året i gymnasiet, har två av skolans snyggaste tjejer som sina bästa vänner och skriver för skoltidningen. På en fest berättar Wesley Rush (Amell) att Bianca är hennes kompisgängs DUFF och att är hennes uppgift att svara på frågor om Jess och Casey åt andra, eftersom de inte vågar prata med dem själva.

När Bianca får veta att DUFF är en förkortning för Designated Ugly Fat Friend blir hon förbannad och alla pusselbitar faller på plats, när hon går i korridoren märker ingen någonsin  henne - bara Jess och Casey, hon blir arg över att de utnyttjat henne och gör slut med dem.

Hon blir istället vän med Wesley och de hjälper varandra, (true high school-movie style) att ordna upp något i varandras liv. 

Slutet är, som i alla filmer av den här sorten, rätt förutsägbart. Detta gör dock inte filmen onödig att se - jag rekommenderar den varmt av hela mitt hjärta. 

På imdb.com har filmen 6.6 i medeltal, jag ger The Duff 4.5/5.

02.03.2016 kl. 21:35

Serendipity

Om du inte vet vad du ska lyssna på och känner att du tröttnat på dansband eller annan musik så kan du ta och checka min playlist. Den innehåller lite allt möjligt, som en påse lösgodis ungefär.

 

02.03.2016 kl. 02:00

Ori and the Blind Forest

Ori and the Blind Forest är ett av de sötaste spel jag någonsin sett. Det är ett plattformsspel som utvecklats av Moon studios och utgivits i våras (mars). Spelet finns tillgängligt för Xbox One, Xbox 360 och Microsoft Windows. Själv har jag spelat versionen ämnad för dator.

Grafiken i spelet är helt underbar. Alla färger och former omges av ett mjukt ljus och det blir inte alls jobbigt för ögonen att spela det. 
Varje bild i spelet är vackert utformad, och Ori är sjukt underbar.

Spelet går ut på, vad jag har fått för mig i alla fall (jag kan inte spela det så ofta eftersom det är Jon som köpt det på steam och han bor i Ekenäs), att rädda skogen innan ondskan tar över den och förstör den. Man spelar som en liten söt kaninlik varelse som heter Ori. Man hoppar och klättrar, slår sönder hinder och besegrar fiender. För att komma vidare till nästa del i spelet ska man låsa upp olika dörrar, vilket man gör genom att samla på olika stenar och saker som finns placerade på olika ställen runt omkring en.

När jag först såg introt när jag började spela så grät jag, jag kan inte hjälpa det jag gråter till allt. 
Om du tittar på klippet så får du en aning om vad spelet går ut på.

 

Hittills ger jag Ori and the Blind Forest 4/5.

01.03.2016 kl. 15:48

Episode: Mean Girls: Senior Year

Episode är ett telltale spel utformat för ios och android, där man får skapa en karaktär som man sedan leder genom olika storys. Just nu håller jag på att testa Mean Girls: Senior Year, vilket är precis som det låter. Din karaktär flyttas till North Shore High för att gå sista året i gymnasiet där, med siktet inställt på Yale. 

Under spelets gång fattar man beslut baserat på hur man känner att man gör rätt eller hur man vill att berättelsen ska urarta sig, man kan till exempel ställa upp i ett skolval mot sin största rival - Regina George, försöka fixa in sig i hjärtat på ens crush eller helt enkelt bara chilla runt i skolan med Janis, Damian och Cady.

Spelet är sjukt underhållande, det enda jag skulle lägga som minus är att man har "passes" som gör att man kan spela de olika episoderna, vilka fylls på regelbundet. Det är aldrig kul att stanna vid en cliffhanger för att ens pass tog slut. Vill man göra roligare eller modigare val, eller ha finare kläder i spelet måste man också köpa till "gems", vilket jag förstår eftersom spelet i grunden är gratis och tillverkarna måste tjäna något på det.

(De flesta andra storys jag testat har inte haft gem-systemet)

Jag ger Episode 4.5 / 5. Jag skulle kunna ge det 5/5, men passen och diamanterna drar ner mitt betyg en aning.

 

 

01.03.2016 kl. 15:42

My ambition is handicapped by laziness.

| Isabelle | 22 | Litteraturvetenskap |

En filmbesatt österbottning som studerar litteraturvetenskap i Åbo.

Jag drömmer om att studera filmvetenskap, bli författare och komiker.
Det sistnämnda kan tas med en nypa salt eftersom det aldrig kommer hända.

Min blogg består främst av texter om film, serier och spel.
Ibland förekommer dock en och annan vardasskildring fylld av tragik och självömkan.