Dawson's Creek Säsong 1

I måndags blev jag färdig med att titta på My so-called life och började då fundera på vad jag skulle titta på för serie istället, för vem orkar studera liksom? Eftersom jag nu är (och har varit det ett tag) inne i en period då jag verkligen älskar tonårs- och ungdomsdrama från 90-talet och det tidiga 2000-talet, ville jag egentligen se Felicity. Den serien är dock omöjlig att hitta utanför USA och därför föll valet istället på Dawson’s Creek (1998-2003).

Ikväll såg jag klart det sista avsnittet på säsong 1 och jag kan ärligt säga att jag verkligen tycker om den. Karaktärerna känns äkta, relatable och ärligt talat som folk jag skulle kunna tänka mig att vara kompis med. Dawson (James Van Der Beek) älskar film, särskilt Spielberg och drömmer om att bli regissör.

Hans bästa vän Joey (Katie Holmes) älskar honom men tiger om sina känslor, vilka är otroligt tydliga för alla runt omkring henne - men såklart är Dawson i sann tonårspojksanda helt omedveten om detta. Pacey (Joshua Jackson) är Dawsons andra bästa vän som är lite av “the comic relief” i serien, han är egentligen väldigt intelligent men väljer att inte anstränga sig vilket ofta leder till att han hamnar i onåd med sin far och äldre bror. Jen (Michelle Williams), flyttar från New York för att bo hos sina morföräldrar, som ju såklart är grannar med Dawson, som såklart blir förälskad vid första ögonkastet. Jen har ett problematiskt förflutet, ganska givet tbh.

Säsong ett handlar om hur Jen flyttar från New York och träffar Dawson och hans vänner. Dawson blir såklart förälskad, Joey förkrossad och Pacey kommer mest bara med små kommentarer i bakgrunden fram tills att han blir förälskad i en äldre kvinna som sedan visar sig vara deras lärare. Den största delen av handlingen utgörs av triangeldramat mellan Dawson, Joey och Jen.

Dawson och Joeys relation är ett enda stort frustrerande "will-they-won't-they", medan hans och Jens relation ärligt talat bara går mig på nerverna. Det är något med Jen som bara får mig att vilja skrika i en kudde, förhoppningsvis går det över, annars kommer det bli tre långa säsonger till.

Mina favoritkaraktärer hittills är Pacey och Joey. Det är sällan jag faktiskt fastnar för huvudkaraktären eller den som alltid målas upp som protagonisten. Jag har otaliga exempel på detta t.ex. Marissa i the O.C., Serena i Gossip Girl etc. Jag föredrar de som lite figurerar i bakgrunden och kanske har fler “flaws” än andra. Jag älskar hur bitter och sassy Joey är. Pacey är supergullig och rolig och jag gillar helt enkelt bara honom mer än Dawson, det kan bero på att Dawson påminner om mig själv och det gör mig lite obekväm. #filmgeeksunite

Jag hoppas nästa säsong bjuder på mindre triangeldrama och mer Pacey och Joey drama. Jag vill bara att de ska bli ihop så himla mycket, perfekta ju! Dawson och Jen kan få ha sitt lilla dramatiska förhållande i något hörn så jag slipper se det. 

Det här var ju kanske inte ett så underhållande inlägg, men jag måste få ventilera mig kring serier och filmer ibland. Jag tror inte mina vänner är så intresserade av att höra mina långa monologer kring mina film- och seriedilemman, därför får min stackars blogg utgöra plattformen för dessa.

07.11.2018 kl. 20:55

My so-called life

I lördags började jag titta på den amerikanska serien My so-called life från 1994. Jag har hört så mycket om den här serien, så därför tänkte jag att varför inte?

 

Serien handlar om femtonåriga Angela Chase (Claire Danes), hennes vänner och familj. Angela har en crush på Jordan Catalano (Jared Leto), den tysta, lite mystiska bad boyen som alltid verkar dyka upp på ställen där hon befinner sig. Förutom  skola och kärleksbekymmer så behandlar serien under sin enda säsong även hemlöshet, inlärningssvårigheter, missbruk och andra problem som förekommer i helt vanliga tonåringars liv.

 

Jag tycker verkligen om My so-called life och inte bara på grund av Jared Leto som nog är något av det vackraste jag sett. Jag tycker att tonårsdraman från 90-talet är bland de bästa, karaktärernas liv och problem känns mer verkliga och relatable än i serier från 2010-talet, som exemeplvis Pretty little liars och Riverdale. Det känns som om händelserna de råkar ut för faktiskt kan hända på riktigt eftersom de faktiskt händer, i alla delar av världen.

Har du inte sett My so-called life, gör det.

 

Andra serier jag gillar från 90-talet är Party of five, Freaks and geeks, Full house (den började ju dock på 80-talet), och Felicity.


 
05.11.2018 kl. 13:19

Bonusfamiljen

[Källa]

Jag växte upp med svensk barn- och ungdomskultur, främst då i musik- och tv-väg. En serie jag älskade när jag var liten (och fortfarande älskar) var Eva & Adam, men inte för huvudkaraktärerna, jag föredrog alla biroller. Jag var lite småkär i Evas storebror Tobbe (Erik Johansson), så när jag förra året snubblade över hans instagram (jerkajohansson) var jag fast igen. 

Efter att ha följt honom på instagram i några månader insåg jag att han var aktuell i en ny svensk tv-serie - Bonusfamiljen. Jag bestämde mig dock för att vänta ett tag innan jag kollade på den, så nu i vår medan jag låg sjuk i ett par dagar, märkte jag att första säsongen fanns på Netflix; så jag bestämde mig för att ge serien ett försök. Bättre sent än aldrig.

[Källa]
Bonusfamiljen handlar om Lisa och Patrik, båda nyseparerade. De har båda barn från sina tidigare äktenskap och försöker hålla ihop vardagen som en bonusfamilj, allt medan deras tidigare partners inte precis är villiga att hjälpa till. 
Lisas exman, Martin bor hos sin mamma och förstår inte varför hennes bästa väninna Gugge (Lill-Babs <3) spenderar så mycket tid hemma hos dem. Patriks exfru, Katja arbetar konstant samtidigt som hon har en affär med sin gifta chef, hon gör sig tid för William, sonen hon har tillsammans med Patrik men har inte mycket till övers för Patrik och Lisa. William är raka motsatsen till Lisas och Martins son, Eddie. Eddie är bråkig och vägrar (likaså hans tonårssyster) att försöka komma överens med William och Patrik.

Jag tyckte om serien, främst på grund av Erik Johansson, hans karaktär kändes som den som var lättast att gilla. Han var inte för jobbig och inte heller för tråkig, det var en lämplig mängd drama. Lisas reaktion på Patriks funderingar kring Eddie och en eventuell ADHD-diagnos gjorde mig sjukt irriterad och hela den storylinen fick mig att himla med ögonen och önska att de bara skulle äta pasta istället.

Jag rekommenderar Bonusfamiljen åt den som tycker om att slötitta på serier och uppskattar när det inte händer så himla mycket, utan att det är lagom mycket drama och irritationsmoment.

02.05.2018 kl. 22:50

April genom Netflix

Under april månad har jag hunnit med en hel del netflix. Jag har betat av ett par serier jag både planerat att se och som jag bara snubblat över. Därför kommer en kort sammanfattning av mina netflixfavoriter från april.

La casa de papel.
En spansk serie (Netflix Original) som handlar om hur en grupp maskerade rånare bryter sig in i det spanska kungliga myntverket. Serien följer polisens jakt på ledaren - Professorn, rånarnas förberedelser och situationen inne i myntverket där det förutom ett rån även pågår ett gisslandrama. 
Jag blev helt fast när jag såg på ett par avsnitt tillsammans med två klasskamrater. Serien känns typiskt spansk (telenovela) med drama i i princip varenda scen, men samtidigt väldigt amerikansk. Jag antar att skaparna ville få serien att tilltala en så bred publik som möjligt. Jag älskade La casa de papel, så om du inte vet vad du ska titta på och du gillar drama och coola brudar (Tokyo och Nairobi är ganska så awesome) ska du definitivt kolla på serien.

Peaky Blinders.
Jag har länge planerat att titta på Peaky Blinders, men har alltid prioriterat andra filmer och serier. Jag satte igång första avsnittet i helgen och tittade det sista (som fanns på netflix) i kväll. Serien utspelar sig under 1920-talet och handlar om en brittisk "gangsterfamilj" i Birmingham, familjen Shelby. Familjen/företaget går under namnet the Peaky Blinders och leds av Thomas "Tommy" Shelby, hans bröder Arthur och John, samt hans faster Polly. Serien börjar med att the Peaky Blinders är bookmakers, alltså att de sköter vadhållningar och följer sedan deras kamp för att arbeta sig uppåt i samhället och hur de glider in på allt farligare och djupare kriminella vatten. 
I början hade jag lite svårt för serien eftersom jag inte riktigt förstod vad den gick ut på(?) men efter ett par avsnitt var jag fast, Cillian Murphys karaktär är fantastisk.

Dynasty.

En reboot av en 80-talsserie. Den handlar om familjen Carrington och hur de (trots enorma mängder drama i varenda jävla scen) kämpar för sitt imperium. Stundvis har jag supersvårt att titta på den här serien eftersom det är dramatiska plot twists i varenda jävla hörn, nästan som en telenovela. Fungerar väl i stora drag som Dallas och andra klassiska serier från 80-talet - fast här i en modern tappning.   

 

Utöver dessa serier har jag också tittat på en del filmer och slumpmässigt valda avsnitt från olika serier, exempelvis mitt favoritavsnitt i Chef's table, avsnittet om Massimo Bottura. en hel del Once upon a time och några avsnitt Pretty little liars (har helt förlorat intresset för den serien, så himla överdriven och tråkig??).

01.05.2018 kl. 21:48

"We cannot speak other than by our paintings"

En animerad film helt gjord med oljemålningar. Den handlar om konstnären Vincent Van Goghs liv och död.
Jag hoppas den kommer på bio i Finland, jag vill så gärna se den! 

27.08.2017 kl. 18:19

Om du känner dig lite nere

Om du känner dig lite nere så kan du testa något på denna lista.

  1. Titta på din favoritfilm. mina favoritfilmer som jag alltid tittar på om jag känner mig lite ledsen eller helt enkelt inte mår så bra så är Breakfast Club (1985), Lilo & Stitch (2002) eller 10 Things I Hate About You (1999).
  2. Läs en bok du velat läsa, eller som du tycker om och vill läsa igen. Sandra Beijer är en författare som jag nyligen fått upp ögonen för, hennes sätt att skriva känns så lätt och samtidigt så himla fint. Harry Potter och hemligheternas kammare är min favorit i serien, så den har jag läst kanske 8 gånger när jag var yngre.
  3. Städa och gör olika sysslor du skjutit upp.
  4. Lyssna på bra musik.
  5. Scrolla runt på tumblr eller pinterest.
  6. Titta på 73 Questions med en kändis på Vogues youtubekanal. Mina favoriter är Emma Stone, Neil Patrick Harris och Lena Dunham.
  7. Spela ett spel. Mina favoriter är Kingdom Hearts, Life Is Strange och de olika upplagorna av Sims.
  8. Titta på en tv-serie. Titta till exempel på en lättsmält serie som Vänner eller the Office.
20.08.2017 kl. 12:20

Serier för tråkiga/regniga dagar

(källa)

Dark Angel (2000-2002)

Jessica Alba spelar Max, en mutant som avlats fram för att vara en supersoldat vid en hemlig anläggning. Hon flydde därifrån med ett antal andra när hon var barn. Det enda som synligt skiljer henne från vanliga människor är en streckkod i nacken. Hon jobbar som cykelbud och försöker hålla sig under anläggningens radar för att inte upptäckas, samtidigt som hon försöker hitta de andra. 

Jag såg den här serien för första gången när jag var liten och den nyss hade börjat sändas på tv här i Finland. Sedan hittade jag den igen och var tvungen att titta på den igen. Sjukt sevärd serie, även fast den lades ner efter två säsonger.

(källa)

Twin Peaks (1990-1991)

Laura Palmer, en sjuttonårig flicka, hittas död och FBI-agenten Dale Cooper blir tilldelad fallet. Han beger sig till staden Twin Peaks för att försöka hitta den skyldige. Handlingen följer ett antal av invånarnas liv efter Lauras död och så gott som alla har något att dölja.

Ursprungligen har Twin Peaks bara två säsonger, men nu har det även kommit en ny säsong. Jag har fortfarande bara sett den första säsongen på grund av att jag bollar så många serier samtidigt och lätt tappar intresset och glömmer bort den jag nyss hållit på med. Dock rekommenderar jag verkligen Twin Peaks.
Serien må vara lite svår att få något riktigt grepp om och flera gånger har jag övervägt att ge upp den helt, men eftersom att jag börjat känner jag att jag borde avsluta den också.

(källa)

Sabrina the Teenage Witch (1996-2003)

Sabrina Spellman bor med sina fastrar och katten Salem, när hon fyller 16 så får hon reda på att hon och de andra i huset är häxor. Så, på samma gång som hon tampas med att vara tonåring och den nya eleven i skolan så måste hon också tampas med att vara häxa och allt vad det innebär. Serien följer hennes liv genom tonåren och medan hon lär sig använda sina krafter utan att enbart tänka på sig själv.

Jag började titta på Sabrina the Teenage Witch i måndags och har redan börjat på andra säsongen. Avsnitten är runt 20 minuter långa och innehåller det mesta en sit-com från nittiotalet behöver.
Om du tycker om Riverdale så kan det här vara något för dig, det är en mycket ljusare och lättare serie, men de båda serierna hör till samma "universum" och Sabrina ska till och med vara med i nästa säsong!

 

Andra sevärda serier är: Full House (John stamos!), Shameless U.S., Sherlock, Bones, Freaks and geeks, Californication och Scream(!!!).

09.08.2017 kl. 21:15

Disney-lista

Eftersom att jag älskar film och framför allt Disney, så har jag plockat ihop en Disney-lista. Jag har inte kommit på frågorna själv, utan jag har utgått från olika klipp på youtube där folk har gjort "the Disney tag".

 

1. Favorite Disney movie? Lilo & Stitch och Wreck-it Ralph.

2. Favorite Disney character? Stitch, eldflugan Ray och Nasse.

3. Favorite Disney movie that's not a classic/famous? (ex. Black Cauldron) Nasses stora film.

4. What's the saddest moment for you in any Disney film? Jag gråter till så gott som alla filmer; men två scener som verkligen får det att knipa till i hjärtat så är Rays begravning och när Vanellope inte kan lämna Sugar Rush på grund av att hon är en glitch.

5. Favorite Disney villain? Jafar eller Ursula. 

6. The classic style or the animated style? Jag föredrar den äldre, ritade stilen framför den data-animerade.

7. Favorite soundtrack? Tarzan (egentligen alla med låtar av Phil Collins) eller Lilo & Stitch.

8. Least favorite sequel? Pocahontas 2. Skjut mig, den är så himla dålig att jag inte ens vill erkänna att den existerar.

24.07.2017 kl. 00:14

The Bucket List

källa

I helgen tog jag mig i kragen och såg en film jag funderat på länge, jag har undvikit den eftersom att jag varit bergsäker på att jag skulle gråta. Det gjorde jag fan också.

The Bucket List är en film från 2007 med Morgan Freeman och Jack Nicholson i huvudrollerna. 
Filmen handlar om hur Carter (Freeman) och Edward (Nicholson), två för varandra helt okända män, får beskedet att de har cancer. De läggs båda in på sjukhus där de blir tvungna att dela rum, när de båda får höra att de har mellan sex månader till ett år kvar så besluter de sig för att göra sin gemensamma bucket list till verklighet och tillsammans upptäcker de världen. 

källa
Morgan Freeman och Jack Nicholson är två skådespelare jag verkligen beundrar, de kan inte göra dåliga filmer.
Jag tror jag aldrig har tyckt att en film någon av dem gjort varit dålig. Så att se dem i samma film gjorde att The Bucket List helt enkelt inte kunde bli annat än bra. Jag tyckte om idén med filmen, den kändes mysig och samtidigt hjärtskärande - jag grät som sagt. 

Så vill du se en mysig men ändå sorglig film, ge The Bucket List en chans. Du kommer inte ångra dig.

 

03.10.2016 kl. 22:19

Bridget Jones's Baby

källa

Igår bestämde jag och Jon oss för att gå på bio, eftersom Bridget Jones's Baby gick så valde vi den - eller jag valde den, men sak samma. När vi kom dit fick vi presentpåsar med bl.a. choklad och olika erbjudanden.

 

Filmen handlar om Bridget Jones som nu är 43, fortfarande jobbar inom tv och kanske främst av allt fortfarande är singel. 
Två stora evenemang och ett antal veganska kondomer senare står hon inför ett av sina största dilemman någonsin. Den klumpiga, neurotiska Bridget vi alla känner och älskar kommer fram mer och mer ju längre handlingen fortskrider - men hon visar också mera mognad än i tidigare filmer. 

Humorn kändes fräschare och mer amerikansk(?) än tidigare i och med att Patrick Dempsey var med istället för Hugh Grant. Det var annorlunda men kändes ändå som något jag kunde leva med.
Alla inslag (förutom de gigantiska trosorna) av Bridget Jones fanns med, men filmen kändes trots det inte helt 100. Bridget Jones's Baby kändes inte som en renodlad uppföljare till de tidigare filmerna, jag accepterar dock det, det är ju en bra tid sen den andra filmen kom ut - det kan ju fan inte vara lätt att fortfarande pricka rätt på alla punkter efter ett så långt avbrott.

Både jag och Jon gillade filmen, jag skulle dock bara ge den 3,5 i och med att jag inte kände att den till 100% var Bridget Jones.

18.09.2016 kl. 19:16

En inblick i min värld

Jag har absolut 0 inspiration till att skriva ett enda ord, så jag tänkte dela med mig av detta istället. Här har ni ett minicollage av vad jag har i min lista på netflix.

Jag är ett stort fan av: tonårsdrama, mord, mode, humor, skräck och romantik. The basic stuff. 

Om ni inte har sett Scream-serien, do it! Det kommer en ny säsong nu i Maj tror jag, hoppas alla jag röstat på dör. 

18.04.2016 kl. 22:54

The Eagle, the Rooster & the Beaver

källa

The Ranch är en "netflix original" från 2016, skapad av Jim Patterson och Don Reo. Jag började titta på serien i lördags istället för att gå på sillis i Ekenäs. Igår blev jag klar, så nu tänkte jag berätta lite om den.

The Ranch handlar om familjen Bennett som driver en ranch i Colorado, den yngste sonen, Colt (Ashton Kutcher), återvänder efter att ha misslyckats med sin fotbollskarriär. Det räckte tydligen inte med att vara skollagets stjärna för att kunna slå igenom. 

Hans återkomst efter cirka 15 år gläder inte hans far Beau (Sam Elliot) och hans äldre bror Jameson/Rooster (Danny Masterson) mycket. Beau är en bitter man (tänk dig Red Forman, fast bonde. Precis.) och Rooster (han är exakt som Steven Hyde, fast inte lika paranoid) är missnöjd över att Colt lämnade honom kvar på ranchen, han hade ju också haft andra planer för sitt liv. Till exempel "Rooster's topless tapas - big tatas, small tapas". 
Colts och Roosters mamma, Maggie (Debra Winger), är fortfarande gift med Beau, men hon bor i en husvagn eftersom hon var missnöjd med livet på ranchen och ville äga en bar.

Serien följer sedan familjens liv genom goda och svåra tider, med och utan pengar. Gamla flammor som kommer tillbaka och nya som ställer till problem.

The Ranch kan nästan jämföras med That 70s Show, fast mera lantligt och lite mera vuxet. Jag älskar That 70s Show, så för mig är The Ranch guld, det tar dock ett par avsnitt innan man kommer in i det - men det är lätt värt det i slutändan.

På imdb har The Ranch 7,3 i medeltal. Jag ger den 3/5.

05.04.2016 kl. 21:55

The Butterfly Effect

Källa

The Butterfly Effect är en film från 2004 med bland andra Ashton Kutcher (A lot like love, That 70s' show) och Amy Smart (Rat race, Outside of Providence) i huvudrollerna. 

Filmen handlar om Evan som sedan han var liten haft minnesförluster. Han kan befinna sig i ett rum med sina kompisar för att sedan vakna upp på golvet 10 minuter senare efter att något hänt.
För att motverka detta så blir han ombedd att skriva ner allt han gör i en dagbok, eftersom man tror att detta kan hjälpa honom att få tillbaka sina minnen om händelserna han inte minns.

Under filmens gång följer man Evan genom hans jakt på sina minnen, genom hans dagböcker reser man tillbaka i tiden till olika händelser som han förträngt. '
Han kommer sedan på ett sätt att ändra sina minnen och på grund av detta ändra sin och sina vänners framtid.

The Butterfly Effect är en film som verkligen intresserade mig. Det hände konstant saker och hela teorin om just fjärilseffekten fick verkligen min uppmärksamhet. Dessutom älskade jag slutscenen, den var fin och man får själv måla upp en möjlig fortsättning.

Jag ger The Butterfly Effect 4/5.

15.03.2016 kl. 22:37

What's your favorite scary movie?

Källa

Jag har äntligen fått tillbaka mitt intresse för skräckfilm!

Så långt bak jag kan minnas så har jag alltid varit intresserad av skräckfilm och seriemördare. När jag var femton kunde jag sitta ensam i mitt rum halva nätterna i mörkret med en skräckfilm. Jag skrev till och med min fackuppsats om skräckisar.

Min favoritgenre (egentligen subgenre) är slasher. När mördaren stalkar sina offer (ofta tonåringar) och mördar dem med eggvapen (oftast kniv eller typ machete). Det känns så opersonligt med skjutvapen, det blir mera intensiva och spännande strider när mördaren måste komma nära för att lyckas.

Bara idag har jag hunnit titta på tre stycken skräckfilmer: Scream 1 & 2 och I know what you did last summer. Jag har redan sett dem otaliga gånger, men det känns skönt att mjukstarta. Dessutom är Scream-serien några av mina favoriter. 

 

14.03.2016 kl. 22:17

If you don't know one, you probably are one

Källa

Jag bestämde mig för att ta en paus och titta på en film. Denna gång blev det the DUFF, jag har dock redan sett filmen typ tre gånger innan - men jag älskar den.

Filmen som baserats på en bok med samma namn, kom ut 2015 och huvudrollerna är Mae Whitman (Perks of being a wallflower) och Robbie Amell (bl.a. The Flash och Picture this). The DUFF handlar om Bianca Piper som går sista året i gymnasiet, har två av skolans snyggaste tjejer som sina bästa vänner och skriver för skoltidningen. På en fest berättar Wesley Rush (Amell) att Bianca är hennes kompisgängs DUFF och att är hennes uppgift att svara på frågor om Jess och Casey åt andra, eftersom de inte vågar prata med dem själva.

När Bianca får veta att DUFF är en förkortning för Designated Ugly Fat Friend blir hon förbannad och alla pusselbitar faller på plats, när hon går i korridoren märker ingen någonsin  henne - bara Jess och Casey, hon blir arg över att de utnyttjat henne och gör slut med dem.

Hon blir istället vän med Wesley och de hjälper varandra, (true high school-movie style) att ordna upp något i varandras liv. 

Slutet är, som i alla filmer av den här sorten, rätt förutsägbart. Detta gör dock inte filmen onödig att se - jag rekommenderar den varmt av hela mitt hjärta. 

På imdb.com har filmen 6.6 i medeltal, jag ger The Duff 4.5/5.

02.03.2016 kl. 21:35

My ambition is handicapped by laziness.

| Isabelle | 22 | Litteraturvetenskap |

En filmbesatt österbottning som studerar litteraturvetenskap i Åbo.

Jag drömmer om att studera filmvetenskap, bli författare och komiker.
Det sistnämnda kan tas med en nypa salt eftersom det aldrig kommer hända.

Min blogg består främst av texter om film, serier och spel.
Ibland förekommer dock en och annan vardasskildring fylld av tragik och självömkan.